Himlen är oskyldigt blå

Det är 20 år sedan idag när Ted och Kenneth Gärdestads vackra låt fick vara mina ord till dig.

Det skilde 2 dagar oss emellan och din begravning fick bli på min födelsedag då 2005.

Jag tittar ut på himlen idag och den är oskyldigt blå nu också.

Förmånen att ha fått 20 år till på jorden är inget jag tar för givet.

Hur vill jag förvalta det jag har kvar?

Min väg har kantats av fina vänner och kollegor i arbetslivet, de har också blivit nära vänner. Jag har en familj,en både stor och liten sådan. Vänner från förr från ditt och mitt finns kvar.

Stannar upp i tacksamhet men också i sorg över dig och alla jag mist.

Tänker fortsätta min väg i stilla omsorg om mig och de viktiga som finns i min närhet.

Glädjas i det lilla, förundras över det vackra och min möjlighet att få göra och vara det som betyder allt för mig.

Vara nyfiken, generös,äkta och backa upp den som behöver mig.

Det vi inte ser

Idag 25 november är det Orange Day-en dag att uppmärksamma våld och dess konsekvenser.

Idag väljer jag att dela en krönika jag skrev för Bonusmaman magazine för några år sedan.

Det vi inte ser

Flickan där framme i klassrummet sänker huvudet och ser trött ut. Läraren är stressad och vill få flickan att komma igång med matteprovet. Flickan tittar ner i bänken, hon svarar inte på tilltal utan verkar inte bry sig.

Det vi inte ser är att flickan i natt igen såg sin mamma bli misshandlad av en man hon just nu lever med. Flickan har sett det många gånger, hon har själv fått slag och blivit hotad fler gånger än hon kan räkna.

Flickan är prydlig, utanpå syns inte de allvarliga sår som finns därinne därför tror läraren att flickan är lat, att hon inte vill.

Vi behöver på riktigt våga fråga bakom det vi ser.

Flickan är liten och har rätt till skydd men om vi inte ser bakom fasader kan vi inte agera och inte skydda.

Vi kan om vi får kunskap om vad våld, övergrepp ger för symtom börja fråga och agera. När vi bryter det som om vi blundar och vänder bort den nyfikna och empatiska blicken kan bli upprepade trauman som sätter sig i flickans kropp och själ. Vid upprepade trauman ökar risken att inte klara skolan, inte få möjlighet att försörja sig, få en sämre fysisk och psykisk hälsa, utsätta sig för risker tidigt i livet som kan leda till fler trauman och för tidig död.

Men vet ni att skolverket beslutat att alla lärare ska få kunskap i traumamedveten omsorg och resten av vårt samhälle behöver hänga med på den kunskapsresan för att skapa ett bättre omhändertagande och skydda våra barn.

Genom grundläggande kunskap om trauma och kunskap om hur vuxna genom traumamedveten omsorg kan möta barn och unga som har varit med om trauma. Utbildningen ger praktiska verktyg som skapar förståelse för både vad barnens beteende innebär och vilken betydelse den egna självinsikten och självkontrollen har i bemötandet av barnet.

Trauma är händelser som går utöver vår förmåga att hantera och som inte får en förklaring, stöd eller hantering. Kroppen och hjärnan reagerar, lagrar och blir påmind igen om händelsen genom ord, lukter, personer, miljöer. Hantering sker genom kroppens försvarssystem på ett sätt som fortsätter förstärka stressen och inte ger trygghet och lugn.

Vi kan med kunskap om traumamedveten omsorg ge barn trygghet, goda relationer och hjälpa till att hitta fungerande strategier att hantera den naturliga flykt, kamp och frysreaktion som fortsätter göda stressen.

Låt oss våga se, agera och ge barn och vuxna adekvat stöd.

Har förmånen att arbeta tillsammans med så många kloka kollegor som utbildar om våld i olika former.

Tacksam för det!

Mångata

När jag var liten hade min morfar en tavla med en mångata över sin säng. Jag satt ofta och drömde mig in i tavlan den symboliserade något vackert och magiskt för mig. Aldrig kunde jag drömma om att bo vid en sjö med en mångata utanför mitt fönster. Stannar upp i tacksamhet över att jag får vara just här i det vackra.

Att aldrig sluta drömma, att våga och att stanna upp och njuta av nu.

Jag vet också att dela känslor och att våga vara sårbar ökar trygghet och gemenskap i det svåra och det enkla.

Tacksam för att ha varma generösa vänner och kollegor att hämta kraft ifrån och dela kraft till.

Vem möter vi och vad lider vi av?

Vem möter vi och vad lider vi av?

Jag lider inte av fräknar däremot av bemötande utan respekt.

Jag möter ibland människor som har som yrke att ge omvårdnad. Satt nyss i den närståendes stol och önskade att jag kunde beskriva den känslan av litenhet när blickar säger ni borde inte vara här.

Vikten av att förstå rädslor och att som patient,klient, huvudperson vara skräckslagen och därmed inte varmt vänligt nyfiken i mitt sätt. Jag däremot i min profession har som yrke att möta människor med öppen, ickedömande, nyfiken,empatisk och undersökande blick.

När tappar vi den som profession? Osäkerhet, stress eller att den jag möter inte räknas. Inte räknas i statistiken eller i mitt uppdrag.

Önskar att vi vågar prata omdöme, omvårdnad och att våga täta glapp.

Ps jag lider inte av fräknar jag lider av omdömeslöshet. Det gör ont och skär inombords.

Låt oss värdera bemötande, respekt och en önskan att vilja väl även när det är svårt.

Tack för ett så fint år tillsammans

Avslutar året med föreläsningar om Samsjuklighet,Beroende och bemötande

Handledning,utbildning och föreläsning i mina favoritområden med deltagare med mod empati och etisk kompass.

Ser fram mot 2023 och turné med SSIL Sabina Björk Annelie Karlsson och Jennie Linde.

Återhämtning med Åsa Höij.

Samsjuklighet med Anders Printz.

Våld i nära relation med bland andra Viktor Jinnevåg, Liria Ortiz,Frida Walter och Paulina Bengtsson.

Deltagare,studenter,uppdragsgivare i världsklass.

Projektarbete på NASP/KI om äldres psykiska hälsa där även arbete på SKR ingår.

Äldrelyftet Attention viktig samarbetspartner

Mentor i present Susanne Rolfner Souvanto.

Uppdragsutbildningar

Yrkeshögskola

Flera föreläsningar för SMART psykiatri så fint att få vara en liten del .

Alla andra som jag jobbar med och som är skälet att jag är så tacksam följer såklart med till 2023

2023 varmt välkommen!

Att vilja varandra väl

Att välja värme och medkänsla. Världen kan vara tillåtande ,varm, öppen med en önskan om att vilja väl. Sårbarhet och öppenhet kostar men att stänga ,trampa på och titta bort kostar mer. Vill vi få världen att bli en plats att blomstra i behöver vi göra det vi kan själva.

Glädjas med andra

Trösta

Ge mod

Låna ut styrka

Se och höra varandra

Inte blunda

Vara på riktigt och också våga vara regnbågen på någons molniga himmel.

Tacksam för de människor som finns i mitt liv och som delar glädje och sorg med mig.

#bättretillsammans

Värme vänlighet medkänsla

När vi möts och delar det som är viktigt för oss ser en annan människa bli berörd och bekräfta det vi känner och tänker fördjupas vår kontakt.

Att ha modet att vara människa och dela tillkortakommanden, glädje , dilemman och drömmar ger gemenskap.

Vågar du lyssna inåt och höra dina innerst önskningar och kanske dela dem med någon som vill dig väl?

Önskar dig känslan att få vara precis den du är just nu med allt det innebär att vara människa.

Har dagen varit tung ta ett djupt andetag och andas ut ännu djupare med en suck som befriar dig.

Har dagen varit magisk andas in lägg händerna på hjärtat och ge det solsken och värme att spara på.

Kärlek och omtanke kan vi dela med oss och ge oss själva.

Sommar

Återhämtning för en del ökad press för andra.

Våga värna om den som upplever större svårigheter under sommaren.

Släpp fasader,våga vara mänskliga och sårbara.

Ge en hjälpande hand till den som behöver och be om hjälp också. Det tar tid och träning åt båda håll.

Om vi släpper prestige och lyser på den som kan mer än vi själva lär vi oss ofta mer.

När ett ögonblick är fint och värdefullt spara på det som en skatt.

När ett ögonblick inte är värt att spara på hitta din mentala papperskorg.

Stannar upp och önskar er den sommar ni behöver.

Min sommar handlar om skugga, gemenskap, förundran,skrivtid och avkoppling. Tacksam för det.

Mors dag

I mina första 4 år fick jag ha dig nära de sista 1,5 åren var du på sjukhus.

Min kära mamma idag åkte jag förbi platsen där detta foto tog i september 1964 .

Fotot togs av min pappa som fanns med mig längre än du.

Ni finns i mitt hjärta båda två.

Tacksam för allt jag har idag men sorgen att du försvann så tidigt i mitt liv satte spår.

På den tiden pratades inte om barn som närstående det är något jag uppskattar att vi både gör och agerar för idag.

Var rädda om varandra ❤️ Att slösa med vänlighet och generositet är inte kostsamt och vi blir bättre tillsammans

Tacksamhet i månens sken

Jag har alltid älskat mångator det ger förundran,glädje och hopp.

Stannar idag dagen före julafton i värmen av en kväll med familjen, julkonsert med bröderna Norén och kärlek till livet. Få vakna och ha mina barn här, få träffa mer familj imorgon och i helgen. Den ödmjukhet det ger att få ha det så.

Vikten av att dela med mig och att våga göra skillnad.

Vila från arbete några dagar efter en intensiv och helt fantastisk höst.

2022 är fylld av magiskt fina uppdrag så tacksam. Startar som projektledare på SMART Psykiatri med att bygga föreläsningar och utbildningar för att öka kunskap och beredskap om NPF , samsjuklighet och det särskilda fokus på flickor och kvinnor som ger egenmakt till de som inte fått synas.

Undervisa på Ersta Sköndal Bräcke högskola en sådan förmån. Föreläsningsserie på Pedagogiskt Perspektiv tillsammans med Ulla Thorslund.

Borås stad om npf och samsjuklighet med bästa Jennie Linde.

Tillsammans med mina kollegor i #rörinteminkeps fortsätta kampen för rätten att få vara sig själv och rätten till anpassningar. 🧢

Handleda Stockholms Stadsmissions unga stationer, Mjölby kommun LSS, Lynx och Villa Marie.

Utveckla Samtalarformedlingen med Maria och Hoshi.

Undervisa om Våld i nära relationer,Funktionsnedsättningar och samsjuklighet, Psykisk ohälsa,Stödpedagoger och behandlingspedagoger på Plushögskolan,Omsorgsförlaget och TUC.

Tillsammans med Anders Printz,Åsa Höij och Magnus Werner fortbilda om äldre och alkohol,schizofreni och PERMA för KUI.

Tack alla gäster i Hisspodden för fina samtal.

God Jul bästa familj,vänner, kollegor och samarbetspartner.

Bubblande nyfikenhet

Det finns stunder som stannar kvar ögonblick som sitter som minnesstjärnor i ett pärlband av ögonblick i mitt yrkesliv.

Många stjärnor har det blivit,idag tänker jag på alla som glittrar av både glädje och sorg.

Det smärtsamma får inte mindre glans då de lärt mig något. De har också fått mig att omvärdera eller hämta ny kunskap och ofta tröst.

Glädjen ofta glittrande av ett beslut att ta önskade steg i livet,ibland stora och ibland pyttesmå men lika avgörande.

När jag nu försiktigt bubblande av nyfikenhet inför en höst där möten handlar om andras kommande eller nuvarande möten med barn,unga och vuxna som på någit sätt behöver stöd,omsorg,behandling eller skydd blir jag ödmjukt tacksam över mitt arbete.

Vikten av att vara modig,tillåta känslor och lära känna dem i yrket. Packa ryggsäckar av kunskap,självinsikt,reflektionsförmåga och ett tydligt ansvar för tredje man är ärofyllda uppdrag.

I höst fortsätter min egen resa med samverkan med så många fina kollegor.

Nya uppdrag och så spännande projekt .

Japp det bubblar här inne av tacksamhet och glädje inför hösten.

Vi ses och hörs i Hisspodden, i handledning, i utbildning och föreläsningar.

Att våga känna och att se människor som människor

En efterlängtad bok av Kim Silow Kallenberg .

Kim kom jag i kontakt med i samband med debatten kring placerade barns trygghet och skydd. Boken låter oss möta två barndomsvänner till Kim både ur vänskaspsrollen men också utifrån vännernas mammor. Den forskning som Kim tar med in i boken handlar mycket om vänskapen på ett fint utforskande sätt.

Jag läser boken och berörs av vännernas öden och det tar extra tag i mig utifrån min yrkesroll. Att våga se och upptäcka tidigt de sårbarheter som utan skydd kan leda till drogkunsumtion,spela med livet som insats,att världen stannar upp med psykisk sjukdom och också en för tidig död. Sörjbar vem är det?

Vågar vi se värdet i alla människor, se att vi ibland är snabba att döma några som redan förlorade.

Jag vet på riktigt att hopp är något vi som arbetar i vård och omsorg kan berika och motverka med. Ingen är förlorad förens döden inträtt .

Om vi tittar in i det fall med den lilla pojke som drunkande i samhällets vård ser vi sorg och bestörtning.

Vågar vi gå bakom och ta ansvar för de barn som samhället vårdar och se alla barn som våra barn?

Jag hade äran att vara moderator för ett seminarium om Gängkriminalitet bland unga och möter vi de unga som förlorat vänner genom skjutning med omsorg och omtanke över deras förlust och ser dem som utsatta för traumatisk händelse i behov av stöd och behandling.

Att möta alla människor som människor hur gör vi det? Ibland tänker jag att som tidigare chef har en jag en tydlig etisk reflektion att göra på alla nivåer gällande både barn och vuxna.Att ha oberoende ombud,brukarrevisioner,peer support är en väg att ta varje individ på yttersta allvar.

Jag har mött så många vuxna som tidigt svikits av samhällsaktörer där de försatts i position att inte kunna berätta om våld övergrepp, försummelse då de haft förövare med i samtalen.

Idag vet vi och gör ofta bättre men vi är inte framme ännu!

Läs Kims bok med öppet sinne och vän/anhörigperspektiv i fokus

Längre recension av boken kommer i ytterligare blogginlägg.

Sommarprat i Hisspodden

Idag på midsommardagen släpper vi 2 avsnitt tillsammans för de hör ihop.

2019 röstade jag på Anna PG som sommarpratare i P1 nu blir Anna min sommarpratare i Hisspodden.

Att få möta Anna med sitt vackra språk, underfundiga dikter och sockerdricka i benen,tre böcker i ryggen och samtidigt ta med psykolog Terése Österholm som med etik,filosofi, lågaffektivt bemötande ritar tankar,förklaringar och på så många sätt beskriver ett varför.

Lyssna gärna och jag hoppas ni förstår att det är med värme och glädje jag samtalar med dessa två stjärnor som är med mig i min utbildnings och handledningsvardag.

Önskar en fin midsommar med rätten att vara dig själv.

Klicka här för att komma till avsnitt 6 - Sommarprat i hissen med Anna PG

Klicka här för att komma till avsnitt 7 - Det doftar etik i hissen med Terése Österholm

Magi och acceptans

Att skapa hållbarhet tar inte bort att det är tungt,krångligt och motsträvigt ibland.

Att kartlägga dina resurser,ditt uppdrag och våga se om du besitter det som krävs,om du har tilliten från dig själv och andra.

Om du vågar se var du kommer till korta och var dina styrkor finns.

När du lär känna dig själv,ser vad som stör och vad som fångar ditt intresse.

Att arbeta aktivt med acceptans, att se saker precis som de är. Det du inte kan påverka behöver få plats i ditt liv men inte ta över livet. Om det inte går att lösa finns det där precis så som det är. Vågar du se och inte fastna i att lägga till mera än vad som faktiskt är?

Tar du med dig acceptans för det du inte kan förändra och tar mod att förändra det du har kontroll över?

Vill du ha hjälp att se skillnaden och utforska din hållbarhet och dess fällor.

Fortsätt följa bloggen för små steg framåt.

Du kan hitta verktygen i min kommande webkurs och även få ett smakprov på hur du kan möta dina behov på ett vänligare och mer hållbart sätt i föreläsning 27/8 kl.12.15

https://samtalarformedlingen.newzenler.com/live-webinar/op0ewijd/register?preview=on

Att öka din empati för dig själv och andra

Jag ser stress och oförmågor öka vi når inte varandra. Klyftor ökar de som behöver stöd, vägledning men inte har en röst att be om den nås inte av omsorg. Vi kan se utsatthet om vi ser den men är den bakom en på ytan fungerande går vi gärna förbi och ibland tillochmed ökar kraven på funktion.

Innan du vet vet du inte. Vad finns bakom fasaden och hur tar en pil den som inte har en sköld.

Efter pandemin prövas vår empati och återhämtningsförmåga vi ska bli fysiskt sociala igen och har vi glömt att vara empatiska lyssnare med hjärtat och hjärnan i samverkan för att vi varit rädda för länge behöver vi omsorg.

Vi behöver ge och ta emot omsorg såsom vi vill ha den.

För en del handlar det då om många kramar

För andra ett samtal att få berätta för öppna öron

För andra att fortsätta stå bredvid och vara nöjda med det

Om vi tillsammans sänder goda vänliga tankar, blåser dem som maskrosfrön så att de sprids.

Delar med oss och bjuder in inte stänger ute, avvisar eller fördömer.

Ett aktivt val att välja hur vi vill vara och vilket stöd/omsorg just du behöver.

Tillsammans med Anna Sjöström och Marie Niljung har vi en serie kostnadsfria föreläsningar om alkohol, livsmod och självomhändertagande.

Vill du lyssna på ett hur du ökar din empati för dig själv och andra är du välkommen på min föreläsning 27 augusti anmälan kommer här

https://samtalarformedlingen.newzenler.com/live-webinar/op0ewijd/register?preview=on

En stund av stilla bubblande glädje

Att få stanna upp och värmas av det livet ger.

Se himlen bli rosa och vattnet stilla.

Gå en vandring genom dagen le åt det jag är i ,vill vara i och ska gå mot.

Det är spännande så det bubblar,lite läskigt också.

Ta ett steg till,fatta mod

Aldrig att detta är jag ensam utan det är ett vi. Ett stort varmt vi som delar det svåra och det enkla. Finns när vi behövs,delar kunskap och framförallt går att luta oss mot varandras kunskap.

Lära nytt,lära ut och få tillbaka i ny form.

Jag har en fyr som lyser där borta som visar vägen.

När det är öppet

Det finns dagar, människor, stunder som är lätta utan motstånd.

De fyller på,det flyter och tystnad eller samtal är lika flödande.

Vi ses i det mänskliga mötet som berikar och berör.

Det är inte bara jag och mina behov utan också dina.

Vill jag ge är det lätt och väcker värme.

Får jag är det inga motkrav.

Mitt sinne vilar och utrymmet inombords ökar.

Nya tankar,stilla tankar och en fors av tankar de får ha sin plats.

Min plats väcker förundran alla dagar alltid.

Himlen,vattnet och skogen.

Örnen svävar över trädtopparna.

Fåglar kvittrar.

En annan dag är det andras behov jag möter men idag är det mina.

Att stanna upp och förundras ökar glädje och värme för omgivningen.

Vi möts och hittar vägar tillsammans på viljan att mötas och dela med oss.

Vår förundran och undran

Våren är magiskt vacker. Grönskan spricker ut och spirar. Vi väntar på något och visst handlar den om värme och gemenskap men också förnyelse.

Att backa in i undran och granska vad som behöver förnyas hos mig i kunskap,utvärdering, samarbete, planering är en del.

Den andra handlar om värden i livet.

Möjlighet att stanna upp se var energi kommer ifrån.

För vems skull jag gör det jag gör.

Hade förmånen att lyssna till den rösten häromdagen och stadga i varför blir tydlig. Hur dyker upp men inte i ensamhet utan tillsammans.

Att få ta det ansvar som är mitt tillsammans med andra som vet var deras ansvar finns.

Att inte väja.

Att lyssna.

Behålla respekten.

Inte lämna någon utanför i kyla.

Öppna öronen.

Höja empatireglaget.

Ta fram kompassen ta ut riktningen.

Stå stadigt när det blåser.

Luta mig mot tryggheten.

Våga vara i osäkerhet.

Våren är här!

Tidiga insatser varför och hur

Vi pratades vid innan jul, vi sågs idag,du finns inte mer…

Listan kan göras oändlig

För sisådär 25 år sedan tänkte jag inte kan väl jag jobba med ungdomar och så mötte jag er,alla fina ungdomar med tunga ryggsäckar, ont i själen,oupptäckta svårigheter, relationstrassel,spänningssökare,sorgsna fina fina människor.

Jag började möta er för samtal om riskbruk och undrade varför vi som profession inte undersökte vad och hur vi kunde förstå,kartlägga, samverka med er familjen ,skolan barnpsykiatri, socialtjänst..

Jo det kunde vi och det gjotde vi. Fältsekrerare upptäckte, påtalade,ringde er och era föräldrar.

Vi sågs och ofta ofta visste ni varför och berättade för mig. Ibland behövdes tydligare samverkan mellan era föräldrar, ibland något skolan kunde lösa,ibland något barnpsykiatri kunde medverka till lösning för och ofta fortsatte vi våra samtal och många gånger hittade ni vägen till ett vuxenblivande och användning av era resurser.

Jag fick möta er i sorg,glädje, lycka,smärta.

Vi jobbade med framtid men ibland tog livet slut.

Att möta unga människor på väg in i beroende, utanförskap, kriminalitet, psykisk ohälsa tidigt och multidisiplinärt är avgörande för att hitta varje individs lösning, stöd,anpassning och behandling.

Det finns magiska ögonblick som lärt mig det jag vet om beroende, neuropsykiatri,psykiatri, prevention och behandling.

Att alltid öka empatireglaget när det är extra svårt.

Att alltid försöka förstå innan hjälp sätts in.

Att inte tolka utan våga fråga och agera.

Att alltid leta efter styrkor och resurser.

Att samverka.

Innan vi vet Vet vi inte.

Om jag som behandlare förstår att innan beredskap till förändring uppstår måste vi mötas på dina villkor inte mina.

Ge inte upp! Tillsammans och bara tillsammans kan vi göra skillnad.

Himlen är oskyldigt blå

Ibland tar molnen mark

Att stanna upp och reflektera över när tryggheten rubbas eller en person fattas oss är något som vi behöver ibland.

Läste precis idag Micael Dahlens fina text om #entimmebättre att ge oss och andra av vår tid.

Alla skickar inte signaler om att de vill ses men när det är för sent kan vi inte backa.

Ta vara på varandra och be om förlåt en gång för mycket.