Bättre tillsammans
Jag har under hela mitt yrkesliv haft en tro på att vi blir bättre tillsammans om vi släpper prestige, blir nyfikna och vågar säga “nej det här kan inte jag”.
Vill jag möta och förstå en människa behöver jag sluta tolka och våga fråga samt be annan profession om hjälp när jag inte räcker till. Det jag ofta ser och hör är att vi kliver över varandras gränser och försöker göra varandras jobb utan att ha den professionen. Det är av vikt att ta lite mer ansvar än vi behöver men att samtidigt se varandra som resurser och be om hjälp.
När vi släpper prestige finns utrymme för att huvudpersonen kan få tillgång till samlad kompetens .
Samverka där vi delar ansvar med huvudperson och närstående är min vision för mitt yrkesliv.
Vågar du vara operfekt och blotta att du är människa och ibland (när det gäller mig själv är det ofta) gör misstag, säger fel, glömmer och ta fullt ansvar för det. Vågar du be om ursäkt när det du sagt gjort någon ledsen? Är du som jag en person som i mitt yrke besitter en viss makt tänker att jag att ursäkter behöver ligga ännu närmare.